Jag förstår inte hur jag fortfarande kan ha så många dagliga besökare efter att ha haft ett uppehåll på flera verkor? :)

Men gulligt att ni saknar mig ;)

Men ska försöka förklara lite kort (haha glöm de) mitt låååånga uppehåll. :)


Det började för nästan fyra veckor sen då jag var på väg till min jobbcoach för att avsluta min tid där.

Jag hade mig mina super underbara gladiator sandaler. Som är både suuuper snygga, och dom bekvämaste skorna någonsin. Problemet är att dom är så bekväma att jag har gått bort sulan på dom....
Yes, dom är heelt platta oh lena under. (Alltså inget fotfäste).

Jag halkar alltså till och ska spela smart genom att ta emot mig med knät... det gick sådär!

Jag glider ca 50-100 cm med knät ner tryckt i asfalten, stannar sen och känner hur det ilar i hela benet. Så jag lyfter på det för att kolla på skrubbsåret jag tror jag fått, är ju nyfiken på om det blöder ^^

Och jaa, jag lyfter på knät och stirrar ca en cm rakt in på min knäskål.. alldeles vit... knät har inte reagerat eftersom det nyss hänt, två sekunder senare börjar blodet pumpa och det forsar ner för mitt ben och ner på marken... Jag inser rätt snart att jag måste till vårdcentralen. Så jag börjar gå, haltandes med en servett tryckt mot benet och en stor mage släpandes i marken (!)

Jag kommer ca 100 m och inser att jag aldrig tar mig till vårdcentralen utan hjälp, så istället plockar jag upp telefonen och ringer min kära vän Madde och ber henne komma ner och stötta mig. Hon har precis vaknat och säger att hon bara ska klä på sig osv så kommer hon!

Jag sitter på en busshållsplats fullt upptagen med att fotografera mitt sår då en mamma kommer förbi som jag har pratat lite med på gården! Hon frågar om jag mår bra och behöver plåster och mer papper, så jag tar emot och torkar rent lite... men ju mer jag torkar ju mer blöder det..
Hur som helst så stannar plötsligt en bil till framför mig och säger att hon såg mig haltandes och undra om jag behövde skjuts någonstans. Så jag avbokade snabbt Madde och hon i bilen körde mig till vårdcentralen.

Väl där inne så hamnar jag i chock, jag blöder!!! Jag sitter på en stol och för varje sekund blir jag mer och mer yr, det snurrar, jag mår illa och skakar... (JA, PGA ETT SKRAPSÅR!!!!)

Tillslut kollar en farbror till på mig och undrar ifall jag håller på att svimma, jag får fram ngt som "vet inte, aldrig gjort det förut".. han säger åt mig att lägga mig ner, och jag förklarar att jag inte kan...

Plötsligt tittar han till på mig och rusar fram till receptionen, och jag hör en kvinna där ifrån ropa på mig:

- Tjejen! Vill du komma och lä.....

Jag vänder mig om och tittar på henne.

- ÅH HERREGUD!!!! Skriker tjejen och börjar rusa runt.
Sitt kvar där så hämtar jag läkaren..

-Hehe okej. tänker jag!

Jag förstod direkt att jag måste sett rätt förfärlig ut!!

Tillslut så hämtar dom mig och lägger mig i ett rum, med massa glas vatten och flera sköterskor som står och pratar med mig, ena frågar mig om det gör ont. Och jag bryter ihop och ligger och stor bölar som en tre åring (haha)... Dom tvättar mitt sår och tar hand om mig jätte bra, tar blodtryck och allt för dom undrar ju varför jag är helt förstörd!

Tillslut kommer läkaren och ska kolla såret.. det enda jag hör är.. oj oj... så står han med en pincett och drar i skinn och lite kött bitar eller vad de nu är.. Sen hör jag bara hans dumma röst..

- Det måste sys. Det blir två stygn!

- Haha okej, vilken härligt dag! Tänker jag.

Som tur är så är min mamma påväg, för sköterskorna tyckte inte jag skulle ta mig hem själv. haha. (undra varför?)

Så när mamma kommit så kommer han för att sy... och stygnen skiter jag i. MEN FÖRIHELVETE VAD ONT DET GÖR MED BEDÖVNING?!??! Jag skrek. JA ärligt! Jag skrek rakt ut. Igen som en treåring.

Hur som helst så efter det har jag haft världens problem med knät. 10 dagar senare fick jag ta bort stygnen. Medans jag sitter och hyperventilerar så hör jag sjuksköterskan förklara att ena stygnet inte är färdigläkt!

Åhh... hon tar bort det iaf och tejpar istället, tre dagar senare spricker mitt sår upp igen.. ¨

Det går ca en vecka, och det börjar läka. Jag kan gå mycket bättre fast det gör jätte ont. Då slår jag i knär i min madrass och såret spricker igen..

Det börjar läka igen efter några dagar... då böjer jag knät i sömnen... och vips! Det är öppet igen...


Sen har det läkt mer och mer och börjat se riktigt bra ut.. men nää.. idag fick jag en trä kant från vårat bord rakt in i såret.


Haha ahh jag avlider. Mitt knä kommer aldrig läka helt enkelt! Har haft ett ppet sår i nästan fyra veckor nu :)

Och det gör sååååå ont. Ajaj

Dåligt kort taget med mob!


Haha lagom svullet, tjockis benet!

Hur har ni haft de? :)