att jag ännu inte lärt mig hur jag ska göra det bästa av tillvaron. Jag är en "nuet" tjej, men inte för en sekund har jag släppt framtiden.

Så när det händer något rätt stort i mitt liv som känns bra för tillfället, och sen när jag tittar på framtiden och inser att det aldrig håller i längden. Istället för att avsluta när det är bra så väljer jag att fortsätta och hantera allting senare.

Och jag undrar varför jag aldrig slutar utsätta mig själv för plågan?
Varför jag aldrig lär mig att lyssna på min instinkt?

För varje gång framtiden kommer, så måste jag se tillbaka på mig själv och säga "vad var det jag sa, du skulle ha lyssnat på mig..."


Men nån gång i framtiden lä'r väl jag mig också?... Nästa gång.. nästa gång, då ska jag lyssna på mig själv!