Ok svar på kommentar, ang min graviditet.

Jag åt upp ett barn och säger egentligen bara att jag e gravid för att inte polisen ska bli arg på mig =/



Nä förlåt nu ljög jag, hoppas ingen hann ringa snuten :S



Nä men på riktigt så har jag gått till en sperma klinik i istanbul, så fadern är tyvärr okänd. =/
Men ingen vill ha sex med mig, så hade inget annat alternativ :(


Näääää skoja igen, höhö. Jag e skojig idag :)
Eller inte ;)

För det var faktiskt en stackare som gick med på att göra det med mig, Alex heter han. Och ja vad ska jag säga?

Vi var tillsammans i ett halvår, hade det lite knakigt i stort sett hela förhållandet, vi bodde ihop i några månader i en lägenhet i gubbängen som hans underbara mamma Vivi lät oss bo i :)

Hur som helst, frågar ni mig så var vi väldigt kära då. Frågar ni han så har han nog ändrat sig. För jaa, vi har bråkat en hel del..
Vi kommer inte alls överens idag, och ibland är det svårt att se att vi hade några fina stunder överhuvudtaget förut. Vi är som katt och hund helt enkelt.
Det är rätt tråkigt med tanke på att det är den första killen jag kunnat öppna hela mig själv för. Under förhållandet så var han också min bästa bästa vän. Och det är faktiskt något jag saknar.

Men mister man en så kommer tusen åter ;)

Vi ska iaf få det att funka när bebisen har kommit. Men just för tillfället vill ingen av oss ha minsta kontakt, och det har vi inte heller. Kanske blir det bättre om någon månad? Kanske blir det bättre först när bebisen kommit, man vet aldrig. Det återstår att se.

Hur det kändes att bli gravid igen? Jadu, när jag fick reda på att jag var gravid så var min första tanke att göra abort.
Ett: För att han bara är 17 (då 16. 93a).
Två: Därför jag inte alls var redo att bli mamma igen.
Jag kände att jag ville göra mycket mer innan nästa barn. Att jag ville ha det stadigare och allt det där.

Men när jag berättade för Alex så fick jag en helt annan reaktion... när han hade börjat förstå att jag faktiskt var gravid så skrek han bara " FATTAR DU ATT VI SKA BLI FÖRÄLDRAR TAMMY???" Och med världens leende.
Han var riktigt riktigt glad, han pratade varje dag om att vi skulle bli en riktig familj. Hur han skulle måla bebisens rum. Vad bebisen skulle gå för sporter. Ja allt man kan tänka sig.

Medans jag drog lite lätt i mungipan och sa "jippi" medans tanken var... "oooh my god..."...
Jag kände mig fast besluten rätt länge att jag inte ville, jag klarade det inte. Vad hände om han skulle lämna mig? Var han redo? Ja allt man kan tänka sig, jag kände inget positivt någon gång i stort sett. Därför jag var LIVRÄDD.

När jag och Alex gjorde slut så var det för att jag sa att jag tvekade på barnet, att det kändes fel. Och han kunde inte ta det... i två dagar var jag fortfarande fast besluten att göra abort. Då i ca 10e veckan. Men den tredje dagen efter uppbrottet så kände jag första rörelsen. Och då insåg jag att det är min son, och vi klarar det oavsett vad :)

Idag är jag fortfarande livrädd, för det har gått helt emot min planering. Framtiden just nu skrämmer livet ur mig. Och jag undrar ibland ifall jag gjorde fel val... men jag älskar bebisen, även fast jag vet att allt i livet kommer bli tio gånger hårdare för mig. Ensamstående tvåbarnsmamma utan utbildning, lägenhet, eller pengar..

Men kärleken till ens barn är viktigare. Kanske tar jag igen allt sen, eller så gör jag det inte? Hur som helst så kommer jag ha mina barn och det gör mig lycklig.

Om graviditeten: Den har faktiskt varit hemsk på ett sett, men underbar på ett annat. En av anledningarna till att jag också tvekade i början var för att jag hade så ont hela tiden. Och jag hade inte en aning om varför. Vi var innte på akuten flera gånger och dom sa bara att allt var bra med bebisen. Men jag var så osäker på om han mådde bra, eftersom jag hade så ont. Jag trodde att jag skulle få missfall. Och därför vågade jag inte fästa mig vid bebisen =/

Men idag har jag fått svar på att all smärta bara har att göra med att jag gjorde kejsarsnitt med min dotter. Och smärtan får jag därför att ärrbildningen töjs, och det gör extremt ont.

Men åh andra sidan så har jag inget som helst gottis sug under den här graviditeten?! Tvärtom, jag äter mindre än vad dom rekommenderar. Jag är piggare nu än vad jag var med Sessa. För med henne så sov jag hela graviditeten igenom, utan att överdriva! Men nu klarar jag att gå upp tidigt, gå ut och leka, träffa vänner och ja göra massa andra saker, känner mig helt enkelt friskare och hälsosammare nu :) känns som jag mår mycket bättre, förutom smärtan. Men den överlever jag :)


Vet inte vad mer det finns att berätta? Sessa är iaf super glad över sin lillebror, hon vill mata han med korv genom min navel. Sen när vi är högljudda så måste vi dämpa oss eftersom lillebror sover ;)..
Hon skäller på han när han sparkar mig "fuu lillebjoj, itte spajka min mamma". Och ja, när vi tittar på kläder, leksaker och allt. Så pekar hon alltid ut vad lillebror vill ha :) "sån köpa lillebjoj".


Jisses, tror jag skrivit det längsta inlägget någonsin på min blogg? Men fråga om det är något mer, något jag missat eller något annat ni undrar över, behöver ju såklart inte vara graviditeten :)

PS: Kram på dig också min mystiske läsare. ;)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0