Ett liv är som en berg och dal bana. Det finns många upp och ner gångar, men också vanliga rak sträckor. Det finns perioder av extrem lycka, och det finns perioder av extrem sorg. Vissa stunder i livet känns det som allt rasar, du förlorar allt och din självkänsla krymper mer och mer. Ibland slår ens önskningar i uppfyllelse en efter en, gång på gång. Men varje avslutat kapitel är en början på ett nytt. Har ni märkt att varje gång ni går igenom något riktigt hemskt? Som tar fruktansvärt hårt på en. Och man tror att man aldrig kommer överleva. MEN skriften som börjar efter det är alltid lycklig? Det händer alltid något jätte lyckligt och oväntat. Och plötsligt tror man att man är odödlig! Men vad går livet ut på? Varför utsätts vi för dessa prövningar hela livet om allt plötsligt ska ta slut sen? Det finns ingen mening. Det måste finnas något efter döden! Man lär sig och prövas varje dag fram till döden. Och det måste finnas en anledning. En anledning att vi lär oss. För varför lära sig om man ändå aldrig får visa sin kunskap i slutändan? Men åt egna erfarenheter så vet jag att det oftast är vägen till målet som är det väsentliga. Man har roligare på vägen än man har när man är framme! Är det vad livet går tv på? Att ta sig fram till döden och göra så mycket roligt som möjligt innan? Då är du redo att dö sen..... Usch nu är jag trött, skriver i dvala. Måste sova. Men en sak är säker. Jag är världens lyckligaste just nu. Jag älskar min vanessa och neo över allt annat! Jag har min kärlek som gör mitt liv fyllt av kärlek! Jag är rik. Och jag älskar lyckan.