Kvinnlighet = stupidity

Idag känner jag mig extra kvinnlig. Idag är en sån dag då jag förstår att kvinnlighet var en mening i mitt liv.

Varför? För idag har jag såna humörsvängningar att ondskan själv skulle backa. Jag är så irriterad, folk e korkade.

Jag började glad imorse, kände mig utvilad och allmänt lycklig, sen var det som att vända på en hand. Och nu vill jag bara ....döda. Någon, vem som helst... spelar ingen roll! Eller helst någon sån här idiot på typ ica som tittar snett på en när man typ råkar stå ivägen. En sån skulle jag kunna skada idag.

Jag har klunkat kaffe, hela morgonen. Jag satte musik på högsta volym för att kanske finna lite inre ro. Men nä, kanske ska byta radiokanal, lugna favoriter? Tror ni de kan hjälpa?

Så sitter jag och kollar runt på fb, ser något såhär helkorkat som någon skrivit. Och då känner jag typ.. "kan du gå och bara ta ditt liv din lilla F*T*A innan jag bryter nacken av dig".

Sen tyckte jag lite synd om barnen imorse, de kan inte ha det lätt. Vi bråkade inget allvarligt, de skötte sig väldigt bra. De kanske kände på sig att något inte låg rätt till? Jag lyckades tygla mig rätt bra, satt och log ganska glatt och pratade och skojade mot min vilja, egentligen ville jag bara sätta mig i ett hörn och sura. Kanske säga lite fula ord. Men nej jag tyglade mig.. de blev lite halv stelt några gånger.
Som tex när Neo började tvätta handfatet med tanborsten som jag precis tagit ut ur förpackningen, eller när Vanessa satte på sig overallen som hon alltid har på sig, och sen helt plötsligt tänkte hon att hon ville ha en annan overall på sig.. då kände jag hur blodet rusade rätt smidigt rakt upp i hjärnan.

Men jag la band på mig själv, försökte räkna till tio. Men var fort lika arg, hade behövt räkna till hundra. Men hade tyvärr inte tid. Så jag psykiskt ströp min svordomsnerv medans jag med lite pipig (strypt) röst förklarade att hon skulle sätta på sig sin overall igen väldigt fort, Hon gjorde de ganska smidigt, lite gnäll.
Förutom de incidenterna klarade vi morgon rutinerna rätt bra.

Eller juste, sen hade vi tiderna också, min dotter tyckte att allt hon gjorde imorse skulle göras tio minuter långsammare... ni kan gissa vad jag kände för känslor inom mig just då?

Då kom kvinnligheten fram ordentligt, dessa hormonsvängningar är charmiga. Oh ja...
Skulle aldrig kunna byta bort mina roliga humörsvängningar mot något... eller?

Gå och dö, hejdå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0