Prinsess sömn
Och nu med en till liten påväg så känner jag att det är dags för sängen att bli mer rymlig, jag kommer ju inte tvinga bort Sessa. Och det är lättast att amma bebisen i samma säng. Så varför inte?
Vi hittade iaf en säng som ordpris var ca 15.000. Men vi fick billigare ;) höhö
Och den är såååååå skön!!
Visst ser den underbar ut?;)
Om en vecka typ är den min. Och jag ska sova skönare än någonsin!!
Och gissa vad?... Min mamma lyckades tillome lura till oss gratis hemkörning. HAHAAH
Duktigt mami ;)
Så en mycket billigare säng, gratis hemkörning. Kan det bli bättre??
Borttagna inlägg!
Så skriver allt imorgon istället. Klockan är ju rätt mycket nu.
Har iaf raderat gamla inlägg, hade inlägg på min blogg som jag inte gillade. Som jag inte vill att folk ska läsa. Och har funderat på att byta blogg, starta en ny från grunden. Men insåg att man ju lika gärna kan radera dom man inte vill ha kvar? haha
Nej, vissa saker ska ni inte veta ;) Nu är "DET" kapitlet nästan helt utsuddat ur mitt liv. Det är bara mitt minne kvar att fiffla med. Sen är jag klar ;)
Men ni vet, vissa saker borde bara inte ha hänt. Kan man inte få det ogjort så kan man iaf försöka sudda ut det!!
Förresten.. när jag kollade igenom mitt arkiv på bloggen så hittade jag att jag lagt ut bilden på morsdagpresenten till min mamma samma dag som jag köpte den. Och i fredags erkände hon att hon läser min blogg... DÅ undrar jag... visste hon redan innan hon öppnade vad som skulle ligga i paketet??
FUSK!!!
Aja ska sova så jag kan dela med mig av information imorgon.. Om min nya säng blandannat <3
nighty night
Utan vänner?
Jag är inte arg på dig längre, jag hatar dig inte, jag är inte ens lite besviken.
Jag tycker bara så synd om dig. Dom senaste veckorna har jag fått höra så mycket skit om dig, och det är så tragiskt. När du sa i vintras att du inte hade några vänner kvar så insåg jag aldrig sanningen. Men idag förstår jag precis... Har aldrig hört så mycket skit om en människa. Skit från såna som brukade gilla dig, tillome vara dina bästa vänner?
Ingen av dom hatar dig, dom är bara likgiltiga. Vilket är ännu värre. Det är så synd.
Och ännu mer tragiskt att du sen inte tar vara på dom du har, du låtsas som du är så bra och allt sånt. Varför?
Varför inte ta sanningen och försöka göra dig själv bättre? För det finns ju en anledning till att dina vänner inte är dina vänner, och ingen längre bryr sig om dig?
Tragiskt och tråkigt. Du kan om du vill.
Jag skriver inte det här för att vara elak, vill bara skriva av mig. Och försöka få dig att förstå, så tråkigt att du blundar. Så tråkigt att du tror att du kommer långt med din personlighet... Du kanske gillar den, men ingen annan
Och du kan antingen fortsätta och sen ångra dig, eller försöka ändra dig och tjäna på det?
Tråkigt att du förlorat för många, och att det är försent hos dom flesta. Men kanske du kan få nya vänner som du sen också lyckas behålla?
Stackars stackars dig...
Nufsan?? :S
Jaja. Jag behåller det ett tag till. Tydligen tyckte någon att jag skulle heta så... Jag blir ju rätt egen iaf....
Jag vet
Idag är jag 35+0 Har alltså varit gravid hela 35 veckor!!!
Men fortfarande, tiden går långsamt... är urtrött på det här nu. Och vissa sparkar har börjat bli så hårda att jag inte ens i närheten försöker uppskatta dom! Det är olidligt, och känns som magen ska spricka.
Förstår vad dom menar med att man känner allting mycket mer under andra graviditeten. Första gången var det inte alls lika illa :S Men nu... olidligt... smärtsamt. (Erkännande: Charmigt ibland)
Vecka 35
Barnet:Barnets hjärta slår cirka 120–160 slag i minuten.
Nu börjar det bli trångt, och därför håller sig barnet mer stilla än tidigare. Dessutom har ditt barn kanske vänt sig så att huvudet pekar nedåt, redo för förlossningen. Som om inte det vore nog så lägger barnet på sig mellan 25 och 30 gram per dag. Hon eller han har inte lika mycket plats som tidigare.
Mamman:
Hud som kliar, armar som krymper
En del kvinnor får en hemsk klåda, särskilt på magen, i handflatorna och på fotsulorna. Du kan lindra klådan genom att smörja in dig med fuktkräm och borsta med en mjuk babyborste där det kliar som värst. Berätta för barnmorskan eller läkaren om du lider av klåda.
Du känner dig säkert tung och klumpig. Du blir förmodligen lätt irriterad. Din mage är ofta i vägen, och armarna känns för korta.
Det går inte att hitta en bekväm sovställning. Det enda du kan göra är att sova på sidan. Vissa strategiskt utplacerade kuddar kan också hjälpa.
Nu är det inte fel att byta skor med snörning, som gympaskor, mot skor du inte behöver knyta. Inga klackar är modellen. Högklackat och platåskor är visserligen snyggt, men nu behöver du stabilitet. Fotmassage är alltid välkommet. Be din partner att massera dig. På en gång.
Partner??....Juste (!).... SESSA!! Mina fötter, på en gång!!
Designa skor
GRATTIS MIN ÄLSKADE ÄNGEL <3
För 2 timmar och 50 min sen så fyllde min dotter 3 år!!!
Fy faan vad jag är stolt, jag har världens vackraste dotter. Hon har blivit så stor. Och har den bästa personligheten någonsin. Och jag kan inte förstå att det är JAG som satt henne till världen?
Men jag är så glad iaf!! Min Lilla lilla älskling är min stora älskling nu ^^
Åhh!!
Mamma älskar dig för all framtid av hela mitt hjärta och mer därtill!! Du är det bästa som hänt mig Vanessa Maria Nova Grey!
Du är min ängel, min hjälte, min själ, min vardag, min framtid och mitt leende.
Du är det allra allra bästa!
Att säga jag älskar dig är för milt för att beskriva vad jag känner.
Det finns inga ord att beskriva vad du betyder för mig.
Så för att försöka förklara så säger jag att jag mer än älskar dig, jag avgudar dig
och dör för dig. I all oändlighet kommer jag älska dig tio miljarder gånger om, och ännu mer än så!
DU ÄR MITT ALLT!
Gravid bilder, vecka för vecka
21+1
21+6
22+6
23+0
24+6
25+6
26+4
27+2
28+3
30+6
31+2
32+6
33+0
33+0 (igen)
34+0
Sex veckor kvar. Undrar hur stor man ska blii!!!
34+0
"HELVETE! Inbillning. Det har bara gått en vecka..."
Barnet:
Nu väger bebisen minst 2,2 kg och är minst 45 cm lång. Den fortsätter att lägga på sig underhudsfett, som sedan kommer att hjälpa den bibehålla sin kroppstemperatur.
Barnet är nu fullt utvecklat, och kroppen har rätt proportioner. Hon eller han börjar bli starkare, och du kan känna rörelserna mer tydligt än någonsin tidigare.
Huden är lätt pigmenterad.
Pupillerna är nu välutvecklade och kan dra ihop sig. Barnet kan se skillnad mellan natt och dag. Vissa tror till och med att barnet kan fokusera blicken.
Barnet känner igen din och din partners röst.
Mamman:
Glöm inte bäckenbotten
Har naveln vänts ut och in? Du kanske känner dig lite öm under bröstkorgen, särskilt när du andas. Det beror på att din livmoder börjar bli riktigt stor. Under en graviditet ökar livmoderns vikt minst tio gånger, och dess volym ökar minst femtio gånger. Du går fortfarande upp i vikt, runt ett halvt kilo i veckan.
OK, det är vecka 34 och "bara" sex veckor kvar. Det kan kännas som en hel evighet när du väntar och längtar efter att få din kropp tillbaka. Ibland undrar man om de kvinnor som säger "nu är det bara sex veckor kvar" någonsin varit gravida...
Glöm inte att göra övningar för att stärka bäckenbotten! Övningarna gör att du läker bättre och bygger upp musklerna igen.
Lille pojke känner igen min röst nu? Åhh nuffis ^^ :)
Ehhmm.. Det är ett väldigt litet hål han ska ut ur....
mig <3 störningsjouren
haha har inte uppdaterat idag för vi varit och badat hela dagen, och när vi kom hem så var min energi totalt bortsprungen?? *hallååå?*
Så har tittat sängar (ska köpa ny) och lite andra saker men det kan vi ta sen!!
Innan jag går och lägger mig så måste jag bara berätta hur rolig man kan ha med störningsjouren!!
De e såhär, jag har några grannar varav jag är bekant med ena mamman, vi har träffats på gården då och då. Hon har en dotter som är lika gammal som Vanessa.
Så hon och några från vårt hur, huset bredvid och det andra huset bredvid (typ 20 pers?) har suttit på våran baksida och grillat hela lördagen. Och det börjar störa mig otroligt eftersom det är tredje (jävla) helgen i rad nu.
Ena gubben från "gänget" spelar också gitarr och sjunger gamla alkoholist visor medans alla andra sitter och klappar händerna och tycker han är skiiiiit duktig när han låter som en sönderknarkad 70 årig alkoholist! UUUUUUUUSCH!!!
Sen springer det runt två treåringar ute och skriker och tjoar, springer runt på våran framsida och leker där, medans ena mamman också sitter med ett spädbarn i famnen!!!!
Jag tycker INTE att så små ska vara ute och springa sådär klockan är nu 23.08 men bara ENA treåringen har gått hem (dvs för ca 15 min sen). Men spädbarnet och andra treåringen är kvar. Kanske ringa social jouren också?? Finns ingen där utanför som INTE är dyngrak.. och vi snackar ordentligt. Jag vågar inte ens ha mina barn i närheten av folk som är så fulla som dom, inte ens om det var min mamma :S
Det är verkligen sjuuukligt!
Vanessa kan inte heller sova när dom för sånt oväsen ( den treåring som faktiskt går och lägger sig klockan åtta), och jag orkar inte lyssna på det. Jag menar hade dom haft det idag så hade jag inte brytt mig. Men dom kan inte störa varenda lediga minut resten av världen har.
Flera gånger tappade jag stubinen och ville gå ut och skrika på dom, men ärligt... jag är liiite för feg för de ^^
Vill inte skämma ut mig för hela graniten så man får höra saker sen "Där kommer den där galna mamman, Tammy har jag hört att hon heter!!".
Så tillslut när jag fått nog så plockar jag upp telefonen och ringer störningsjoruen! hehe yepp det enda rätta att göra. Dom säger bara "okej skit bra, då åker vi dit och pratar med dom då".
Efter ca 15-20 min så hör jag ena gubben börja skrika hysteriskt "du din jäääävel som ringde, kom ut NU så jag får prata med dig", "din jävla fitt-hora kom nu era ynglingar" och ja en massa andra fina ord.. medans jag stod och fnittrade i ett hörn .. HAHAHA dom fick skäll!!!!!
Och vi kan väl tillägga att han som skrek att den som ringt är en fitt-hora osv är mellan 45-55 år. MEN han använder såna ord? Låter det moget?? När en 1 åring säger det så lyfter ingen på ögonbrynen. Men en så gammal borde väl ha lite bättre ord förråd? Usch bliir såååå äcklad av såna människor.
Jag gick iaf aldrig ut.. höhö ^^. CHICKEN!!!
Men dom börjar hålla på värre, skrika mer, prata mer sjunga högre osv. Och lugnade halft ner sig efter ett tag. Men fortfarande lika illa som innan störningsjouren var där.
Vad tror ni mean-Tammy gjorde?? Yeees, jag ringde igen hahahha..
Iaf den trevlige killen som svarade mig sa då bara att "okej dom verkar inte lyssna på oss så vi skickar helt enkelt dit polisen"... Behöver jag tillägga att jag skrattade så jag nästan kissade på mig efter jag lagt på luren?
Dom är iaf väldigt arga där ute, hälften har gårr men några sitter kvar. Och jag kollade precis för två min sen vad som händer där nu. Då ser jag den fullaste jävla snubben av dom alla. Tar spädbarnet i famnen och börjar gulla?!?! URSÄKTA???
Får fan tok damp. Idioter. Stackar bebis.....
Bild från google! Okänd kvinna och barn
"Glöm aldrig att älska Tammy för två" De var vad han sa...
Han bodde i Australien och jag hade aldrig träffat han. Men han ringde ofta. Dock ej på min tredje födelsedag. Mamma tyckte det var konstigt tills han ringde dagen efter istället. Jag svarade i telefonen men blev rädd när någon i andra änden sa något hel skumt eftersom jag bara kunde svenska? Men han var iaf jätte stolt och upprepade flera gånger till mamma hur glad han var över att ha hört min röst. Hur som helst så avslutade han samtalet med "glöm aldrig att älska Tammy för två" vilket mamma tyckte lät helt normalt eftersom han bodde en bit ifrån.
Det hon inte visste var att bara några timmar senare, alltså runt fyra tiden samma natt så stängde han in sig i sin bil och gasade ihjäl sig, det var fredag morgon.. men han hittades inte förrän på måndag morgon då hans rumskompis gick ut i garaget för att åka till jobbet..
Och jag har faktiskt aldrig frågat rakt ut. Men jag har aldrig fått höra något om nåt sjävmordsbrev, eller något annat som förklarar anledningen.
Så jag har alltid undrat Varför ? Varför var han så ledsen att han bara ville avsluta livet sådär? Vad hade hänt? Hade han funderat på det länge eller va det på ren impuls?
Men viktigaste frågan av allt: Ångrar han sig?
Han kanske har det bättre var han än är idag, men han hade ju kunnat få det bra här också... eller?
Hur som helst, ni undrar säkert varför jag berättar det så plötsligt.. nämligen pga några brev jag fick hem för ett tag sen.
Mamma har alltid berättat för mig att pappa hade velat komma till sverige, men han hade så dåligt med pengar och därför kunde han inte. Hon trodde att det var anledningen till det plötsliga avslutet. ( Men visst liksom...)
Aja iaf så fick jag ju hem ett brev häromdagen från några gamla "utredare" jag haft (eller vad dom va?).
Och i dom papprena stod det klart och tydligt: Tammys pappa Robbie var planerad att komma till Sverige, men hann avled plötsligt 1993. Ok, så jag undrar... Ville han? Eller var det redan planerat? Dom kanske skrev fel i papprena? Eller har jag inte uppfattat rätt?
Hur som helst så kom det om en hård smäll när jag fick höra det här.. man får plötsligt hundra mer frågor. Kanske var det därför han tog sitt liv, för han förlorade pengar han sparat ihop? Eller.. så kanske han bara inte brydde sig så mycket som man kunnat tro?
Han kanske tog livet av sig för en tjej hade gjort slut? Eller något sånt enkelt? Men det hela är ett stort frågetecken för mig. Han ringde ju iaf och tog farväl, men varför ångrade han sig inte när han hörde mig?
Att han kanske borde gett det längre tid? Eller iaf tänka till en extra gång.
Vad drev han till det? Hur kan det lyckliga leendet jag sett på alla bilder ha förvandlats till sån sorg? Det måste varit något stort.. eller var han bara trött? kanske gick han på droger eller något, bara att mamma inte velat berätta det?
Jaja det finns saker man aldrig får svar på. Jag undrar mycket över mitt liv och allt just nu. Men ett svar kommer jag aldrig få. Dags att blunda, leta sig vidare och försöka le. Hoppas på en bra fortsättning, och att min pappa valde rätt. Huvudsaken är att han är lycklig nu, och äntligen slipper oroa sig över vad det nu var.
Forever my heart will search for the missing piece.
Forever my eyes will cry for something unknown.
Forever my questions will be asked without any answers.
But still you will always be a part of me.
Always in the behind of my mind.
And i'll love you until the day i die and so on.
It's long distance and spaces between us.
But you are always safe in my heart.
A medium once told me, that since the day you left, you have stayed by my side.
Every day you walk close to me. And yes, i've chosen to rely on you. When I need comfort I close my eyes and trying to reach to you. But if it's true, then why can't I feel you? Why don't you wipe away my tears?
You better shape up cause i need my dad
33 imorgon
Alltså inte otroligt för att det gått snabbt, nej tvärtom!! Det här är dom segaste månaderna i mitt liv. Det går såååå långsamt att jag tröttnade redan för två månader sen.
Huuuur kan det vara sju hela veckor kvar? När det känns som graviditeten redan pågått i två år?
Nej det är bra nu, jag vill ha min pojke här, gosa med han, pussa på han, prata med han. Och bara se hur han ser ut! Vems ögon, näsa och mun han fått? Mycket eller lite hår? En köttbulle eller en pinne? Skrikig (peppar peppar ta i trä) eller lugnt och glad? Se om det verkligen är en pojke för det första? kanske har han lurats... :O
Men jag orkar iaf inte vara gravid mer, min rygg går snart av. Och jag längtar så jag snart går sönder!! Åhh =(
Skynda bebis <3 Mamma saknar dig
Rude awakening!!
Hur som helst så blev jag utsatt för ett "rude awakening" i morse. Jg har alltså storstädat och donat hela veckan, och igår så tyckte jag det skulle vara skönt att byta påslakan i sängen. Så jag väljer noggrant utan påslakan och lakan osv för att riktigt få mysa i det nya!! Men i morse vaknar jag runt sex tiden, och hur mycket jag än försöker så lyckas jag inte somna om. Efter en dryg timme så kollar jag till på data stolen och ser "Skyddshanduken" ligga där. Alltså den som ligger under Vanessa när hon sover i min säng, för att skydda madrassen ifall det skulle hända en olycka...
Jag inser att jag glömt lägga under den igår när jag bäddade men tänker att jag inte orkar göra det då. För chansen att det ska hända en olycka första gången på evigheter, och just den natten då jag glömt den är ju faktiskt minimal!! Visst...
Jag somnar om och väcks av Vanessa klockan nio som jag hör säga "MAMMA jag har kissat i sängen" och jag flyger upp som en stucken gris och börjar kolla överallt, men inget kiss. Då börjar Vanessa skratta och säger "haha mamma jag sa att jag INTE har kissat i sängen", hmm.... skumt att hon väcker mig genom att säga en sån sak helt plötsligt? Men men.. efter en timme så hör jag henne igen. "MAMMA det har kommit kiss i sängen :(" Jag kollar. Och NEJ inte falskt alarm, det har faktiskt kommit kiss i sängen...
Så inge vila för mig, det var bort med alla saker, ut med madrassen på balkongen och spruta på VARENDA medel jag äger. Bäddmadrasser är inte billiga. Och jag ångrar att jag inte tog mig fem minuter i morse till att lägga filten där...
Suck...
*Happy face*
Blir faktiskt lika glad varje gång jag loggar in och ser hur många som fortsätter följa mig, trots det dåliga uppdaterandet på sistone!!
Kanske tycker ni jag e lite söt ändå ;)
Men hade mer kommentarer förut, Keep'em coming babes!
Haha sura sura publik
Trogna besökare
Men gulligt att ni saknar mig ;)
Men ska försöka förklara lite kort (haha glöm de) mitt låååånga uppehåll. :)
Det började för nästan fyra veckor sen då jag var på väg till min jobbcoach för att avsluta min tid där.
Jag hade mig mina super underbara gladiator sandaler. Som är både suuuper snygga, och dom bekvämaste skorna någonsin. Problemet är att dom är så bekväma att jag har gått bort sulan på dom....
Yes, dom är heelt platta oh lena under. (Alltså inget fotfäste).
Jag halkar alltså till och ska spela smart genom att ta emot mig med knät... det gick sådär!
Jag glider ca 50-100 cm med knät ner tryckt i asfalten, stannar sen och känner hur det ilar i hela benet. Så jag lyfter på det för att kolla på skrubbsåret jag tror jag fått, är ju nyfiken på om det blöder ^^
Och jaa, jag lyfter på knät och stirrar ca en cm rakt in på min knäskål.. alldeles vit... knät har inte reagerat eftersom det nyss hänt, två sekunder senare börjar blodet pumpa och det forsar ner för mitt ben och ner på marken... Jag inser rätt snart att jag måste till vårdcentralen. Så jag börjar gå, haltandes med en servett tryckt mot benet och en stor mage släpandes i marken (!)
Jag kommer ca 100 m och inser att jag aldrig tar mig till vårdcentralen utan hjälp, så istället plockar jag upp telefonen och ringer min kära vän Madde och ber henne komma ner och stötta mig. Hon har precis vaknat och säger att hon bara ska klä på sig osv så kommer hon!
Jag sitter på en busshållsplats fullt upptagen med att fotografera mitt sår då en mamma kommer förbi som jag har pratat lite med på gården! Hon frågar om jag mår bra och behöver plåster och mer papper, så jag tar emot och torkar rent lite... men ju mer jag torkar ju mer blöder det..
Hur som helst så stannar plötsligt en bil till framför mig och säger att hon såg mig haltandes och undra om jag behövde skjuts någonstans. Så jag avbokade snabbt Madde och hon i bilen körde mig till vårdcentralen.
Väl där inne så hamnar jag i chock, jag blöder!!! Jag sitter på en stol och för varje sekund blir jag mer och mer yr, det snurrar, jag mår illa och skakar... (JA, PGA ETT SKRAPSÅR!!!!)
Tillslut kollar en farbror till på mig och undrar ifall jag håller på att svimma, jag får fram ngt som "vet inte, aldrig gjort det förut".. han säger åt mig att lägga mig ner, och jag förklarar att jag inte kan...
Plötsligt tittar han till på mig och rusar fram till receptionen, och jag hör en kvinna där ifrån ropa på mig:
- Tjejen! Vill du komma och lä.....
Jag vänder mig om och tittar på henne.
- ÅH HERREGUD!!!! Skriker tjejen och börjar rusa runt.
Sitt kvar där så hämtar jag läkaren..
-Hehe okej. tänker jag!
Jag förstod direkt att jag måste sett rätt förfärlig ut!!
Tillslut så hämtar dom mig och lägger mig i ett rum, med massa glas vatten och flera sköterskor som står och pratar med mig, ena frågar mig om det gör ont. Och jag bryter ihop och ligger och stor bölar som en tre åring (haha)... Dom tvättar mitt sår och tar hand om mig jätte bra, tar blodtryck och allt för dom undrar ju varför jag är helt förstörd!
Tillslut kommer läkaren och ska kolla såret.. det enda jag hör är.. oj oj... så står han med en pincett och drar i skinn och lite kött bitar eller vad de nu är.. Sen hör jag bara hans dumma röst..
- Det måste sys. Det blir två stygn!
- Haha okej, vilken härligt dag! Tänker jag.
Som tur är så är min mamma påväg, för sköterskorna tyckte inte jag skulle ta mig hem själv. haha. (undra varför?)
Så när mamma kommit så kommer han för att sy... och stygnen skiter jag i. MEN FÖRIHELVETE VAD ONT DET GÖR MED BEDÖVNING?!??! Jag skrek. JA ärligt! Jag skrek rakt ut. Igen som en treåring.
Hur som helst så efter det har jag haft världens problem med knät. 10 dagar senare fick jag ta bort stygnen. Medans jag sitter och hyperventilerar så hör jag sjuksköterskan förklara att ena stygnet inte är färdigläkt!
Åhh... hon tar bort det iaf och tejpar istället, tre dagar senare spricker mitt sår upp igen.. ¨
Det går ca en vecka, och det börjar läka. Jag kan gå mycket bättre fast det gör jätte ont. Då slår jag i knär i min madrass och såret spricker igen..
Det börjar läka igen efter några dagar... då böjer jag knät i sömnen... och vips! Det är öppet igen...
Sen har det läkt mer och mer och börjat se riktigt bra ut.. men nää.. idag fick jag en trä kant från vårat bord rakt in i såret.
Haha ahh jag avlider. Mitt knä kommer aldrig läka helt enkelt! Har haft ett ppet sår i nästan fyra veckor nu :)
Och det gör sååååå ont. Ajaj
Dåligt kort taget med mob!
Haha lagom svullet, tjockis benet!
Hur har ni haft de? :)
