När dina ord tagit slut, och din sista styrka redan är använd. Ingen lyssnar.
När man pratar till någon som redan bestämt sig, när man pratar med någon som inte tänker på en annan. När man pratar med någon som VET att den har rätt, fast jag vet att personen har fel. När oron tar över ens liv, och man inser att man står maktlös, ensam kvar. Man kan bara se på medans en person faller, pga en persons val.

Jag har forskat i det här, jag vet hur det slutar. Jag vet att det jag säger är sant. Men ingen lyssnar. varför skulle någon lyssna på mig? Jag är bara Tammy, jag är bara en människa. Och personen som inte lyssnar antar utan att blinka att jag inte kan ha rätt.

Men tänk om jag har det? Tänk om jag yttrar det som jag gör bara för att hjälpa dom drabbade? Inte för att hjälpa mig själv, bara hjälpa någon som jag älskar av hela mitt hjärta. Tänk om jag slutar kämpa nu och accepterar att en person vägrar lyssna. Men det visar sig att jag hade rätt, att jag inte kämpade tillräckligt för att hjälpa den drabbade, den som jag älskar.

En person som jag vill det bästa i livet, som litar på mig att jag ska ge allt. Att jag ska göra allt för dennes bästa. Men jag sviker, för jag gav upp. Jag hade inte fler ord att ge, jag kunde inte få denne person att lyssna. Eller se det jag ser. Jag står maktlös, jag är en svikare, en som ger upp utan att blinka. Tänk om jag förstår försent det jag borde ha gjort. Ibland kanske det inte räcker att sträcka ut en hand.

Idag stod det i mitt horoskop "ta inte det du vill över sms eller e-mail, ring upp eller ännu bättre ta det öga mot öga.". Men jag var för feg. Jag sände ett sms, jag förstår nu. Kanske skulle jag litat på horoskopet som var så tydligt. Kanske skulle jag lagt mig och vågat ta steget, det kanske hade räckt? Kanske var det de sista steget jag behövde ta? Men jag trodde inte att horoskopet kunde ha så rätt, inte förrän jag fick svaret tillbaka.

Kanske gav jag upp redan när jag valde den fega vägen, eller gav jag upp för längesen? Gav jag upp redan när jag valde att handla via aggressioner? Jag handlade via mina känslor, fast jag visste dess innebörd, jag valde att blunda för den jag ska beskydda, jag valde en utväg som passade mig bäst för tillfället, utan att tänka på framtiden. Den framtid som är idag, dagen då jag insåg misstagen.

Ord efter ord, men ingen lyssnar. Vad gör jag när jag står maktlös kvar? Framtiden speglar sig framför mina ögon, och jag gråter inombords. Jag vet att det här inte slutar bra. För första gången på länge vet jag att det jag säger är sant. Mer sant än någonsin tidigare. Jag gav min hand, jag gav mina ord. Jag öppnade mig och visade vad jag ville. Men jag fick en rygg tillbaka. Den rygg som vändes mot den jag älskar. Mot den jag ska skydda.


Oron äter upp mig, jag kan inte leva i nuet, jag tänker på framtiden. Den framtid som är skapad för den jag älskar. Den framtid som någon annan väljer medans jag kan se på med tomma ögon. Med tårande ögon, för jag visste redan idag. 10 år innan framtiden kom så visste jag. Vad gör jag då? Står jag maktlös då med?

Tänk om det slutar så illa att jag förlorar den jag älskar och ska beskydda, för att den andra parten valde att vända ryggen?

Jag gråter när jag ser på den jag älskar, personen ler idag. Skrattar högt. Men i framtiden kommer det behövas mer för att få höra dennes skratt igen. Tänk om jag hade kunnat välja om. Välja rätt.

Tänk om jag har ändrats, men det är försent? Tänk om jag kunde välja rätt idag, om personen valde att ta min hand. Den som jag sträckt ut? Istället för att vända ryggen, se på min hand en liten stund. Se att den är len och mjuk, se att den är ny. Det är inte den hand jag gett tidigare. Det här är en hand sänd av min själ, som ger den starkaste och bästa handen någonsin. Den handen har inget förflutet. Den vet inte vad arg är. Den vet bara värme och kärlek. En hjälpande hand som bara vill väl. En som inte skulle luras, inte bedra dig. Bara le och ta emot.