Jag vet!

Vanessa har frågat non stop om sin pappa varje dag sen vi sist träffade han för två veckor sen.
Men eftersom vi brytit kontakten så har jag inte vetat vad jag ska säga.
Har bara svarat saker som "mamma förstår att du saknar pappa, vi får se när vi träffar honom igen".
Jag har inte vågat berätta sanningen. Men idag var jag tvungen.

Hon frågade om pappa upprepade gånger och man såg att hon var ledsen...
Hon är ju så pass stor att hon förstår nu..
Så det var bara för mig att börja berätta.

"Mamma och pappa har bråkat, och är inte speciellt glada på varandra. Jag förstår att du saknar honom. Och jag vet inte hur det blir i framtiden och ja... bla bla..."

Det tar hårt, det slutade med att jag bröt ihop och började total gråta.
Jag vet hur det är för en flicka utan sin pappa.
Och det är det sista jag någonsin kunnat önska min dotter.

Vad ska man göra? Hon är fortfarande så pass liten att man kan komma undan med det...
Men sen då? Vad händer sen?
Vad ska jag säga när hon börjar fråga på riktigt?