Kan inte förstå...

Varför folk envisas med att aldrig släppa taget



Överallt hela tiden får man höra att den och den blir tillsammans med sina ex. Dom har varit tillsammans i tre år fram och tillbaka. Men det funkar inte dom är för olika. För tre veckor sen gjorde dom slut igen. "ABSOLUT SISTA GÅNGEN" Skrek båda till sina vänner när dom berättade det. Idag är dom tillsammans igen. Dom älskar varandra så mycket. Och kan inte vara ifrån varandra...

Ahaa.. jag har själv varit i den situationen, inte i bara ett förhållande. Men jag undrar vad man egentligen tror när man ger sig in ytterligare en gång? Ingen är väl så dum att den tror att allt kommer bli bra.. plötsligt..?!

För oavsett hur mycket man älskar varandra så finns dom gamla rutinerna alltid kvar, alla sårande ord från tidigare bråk kommer alltid gnaga på en.  Och allt ni bråkat om förut, kommer ni bråka om.. igen.. igen... och igen.

Men man förblindar sig själv. Inbillar sig.. att "den HÄÄR gången kommer allt bli bra".. man vägrar släppa. Man vägrar förstå att det aldrig blir som det borde. Att det aldrig blir bra. Och ju längre man stannar i det dåliga, desto sämre mår man när man tvingas inse sanningen.. "Det gamla funkar aldrig... ALDRIG"

"Ju mer du drar in dig själv i det förflutna, desto längre tid kommer det ta innan du kommer ikapp framtiden."

Sen finns det dom som levde ett par underbara tonårs år.. och dom vägrar växa upp. Dom sitter som 30-40 åringar och inte inser att det är dags att växa upp. Beter sig precis som för 20 år sen, tror att kläderna sitter lika bra som för 20 år sen, tror att man är lika cool när man festar som för 20 år sen.

Nu är det inte bara mycket äldre som vägrar släppa taget. Vet dom i min ålder som hade sin "guldår" mellan 14-16.. idag har dom hamnat i en depression, hatar allt och alla som har det nu som dom hade då. Dom saknar det så mycket, och önskar över allt annat att dom "kunde börja i den skolan igen".. för där var dom som "coolast".. eller hänga på det stället igen, för där fick dom mest uppmärksamhet och var populärast.

Men välkomna till verkligheten. Livet förändras varje år, varje dag kommer du närmare förändringen. Varje månad påbörjas ett steg av förvandlingen av ditt liv. Oavsett om det som sker direkt efter förvandlingen är bra eller inte. Så blir det bra i slutändan.. för det leder till framtiden. Och framtiden är det vi alla strävar efter,vi gör det vi gör idag endast för att få uppleva framtiden. Vi gjorde det vi gjorde igår... för att få uppleva "idag".

Men jag undrar varför vi är så rädda nu för tiden, vi är så rädda för att släppa taget. Rädda att gå in i framtiden och rädda för ensamheten.
För bara 20 år sen tycker jag att vi var starkare. Smartare. Människorna visste att det inte var döden att ett kapitel i livet tog slut. Man visste att nästa kapitel kunde bli bättre.

Så vad är det med dagens uppväxt.. eller uppfostran som gör att vi alltid är så rädda?
Man tar skit efter skit efter skit, men vägrar lämna för man tror att man ska bli ensam då. MEN HALLÅ DU ÄR 15 ÅR!...

Men det måste ju vara något med vad världen lär oss idag som gör att vi är räddare. Är det filmerna vi ser?
Eller föräldrarna som har förändrats? Eller är det vi själva som gör oss rädda?
Vi kanske är för trygga idag.. därför vågar vi inte gå in i framtiden. Därför nutiden vet vi ger trygghet.

Jag var själv starkare för några år sen, modigare. Gav mig in i nya utmaningar utan att blinka. Men idag har jag blivit skrämd så många gånger att jag alltid väljer att tänka.. tänka så mycket att det krackulerar och går åt motsatt riktning. Ingenting blir bra istället. Man tar fel beslut i allt. Tvekar i allt, FAST man innerst inne är säker. Så väljer man att tveka. Varför så osäker och rädd?

Jag vet inte vad det är med människor, men alla måste våga släppa det förflutna för att istället välja sitt eget liv.
Man hindrar livet om man väljer det som varit. För det som varit kommer aldrig att blir.



"Bruten kärlek läker aldrig. Som med allt annat så kan man försöka laga, lim. har du sönder en kruka så kan du alltid limma. Men sprickan kommer alltid att synas oavsett hur mycket lim du använder. Har du sönder en klack kan du laga, men dom kommer aldrig bli lika stabila som innan. Det finns bara ett tillväga gångs sätt för att slippa sprickor och ostabilitet. Det nya!. Du ska aldrig ge dig in i det förflutna"



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0