Det fanns en tid i mitt liv då jag lyckades skaka av mig allt, om något jobbigt hände så stog jag ändå med ett leende på läpparna och glömde det igen efter en bråkdels sekund.
Jag var hård som sten, och ansåg att inget kunde komma åt mig. Inget som hände kunde skada mig, det fick inte skada mig. Och jag lyckades hålla allt ont ifrån mig..

Men idag är verkligheten annorlunda, det känns som jag är en annan människa. När det händer något jobbigt så kan jag inte släppa det, jag gräver ner mig mer och mer och mår sämre och sämre för varje sekund.

Och det får mig att undra, därför för några år sen så var jag inte mig själv, jag visade mig aldrig svag. Jag grät inte, jag ryckte på axlarna när någon frågade ifall jag mådde dåligt över "vad-som-nu-hade-hänt" jag bara log och sa att jag skiter väl i vilket...

Hur som helst så var jag någon annan, jag visade en sida av mig själv utåt att vara något som jag egentligen inte var, alla trodde att jag var tuffare än vad jag i verkligeheten var. Alla trodde att jag var starkare. Därför jag gav ett sken utav det.
Alla trodde helt enkelt på en Tammy som inte fanns. Den Tammy som jag hittade på och skapade. Jag skapade den bilden av mig som jag ville vara, jag skapade mitt egna dröm jag och blev hon sakta men säkert. På den tiden skadade inget mig. På den tiden var leendet alltid där. På den tiden vann jag alltid, och det var pga min fasad.
Pga påhittade Tammy.

Jag minns att folk tjatade på mig att jag skulle med på fest, att jag skulle komma på deras fester. Att folk köpte dricka till mig för sina sista pengar för att jag skulle komma på festen. För det hette ofta att "du är så jävla underbar att ha med på fest"..

Men var är detta jag idag? När jag började visa mitt riktiga jag för alla det var den dagen jag blev sårbar, jag blev någon som inte verkar vara lika viktig längre.
Och då undrar jag igen, är det min personlighet som får folk att vilja skada mig? Eller är det min sårbarhet?

Är det när folk först ser att dom kan få makten som dom tar den? Eller är mitt riktiga jag inte lika omtyckt?

Vad får en människa att tro att det är okej att göra vad som helst mot en annan bara för att själva må bra?
Vad får folk att tro att dom kan säga vad som helst utan att såra någon?

Det kanske är mitt karma som kommit till mig idag, för jag har gjort mycket elakt mot andra människor, saker som jag verkligen ångrat... och det här kanske är mitt sätt att straffas? Det kanske är på det här sättet jag får äta upp allt det onda jag orsakat?

Eller så kanske det här bara är början på den smärta som aldrig kommer ta slut, början på mitt lidande.
Början på det liv jag inte vill leva, men var för och påbörja.

Kanske finns det ingen ljusare punkt i mitt liv igen? Kanske är det en evighet tills dess..
Jag vet inte. Det enda jag vet är att om saker ser inte alltid ut att vara så som dom är. Och tvivlar du från början, så ska du alltid lyssna. Jag gjorde fel. Och jag får äta upp varenda smula idag och i framtiden.

För alltid kommer jag ångra det jag gjorde fel, och drömma att jag gjorde rätt. Föralltid kommer det finnas ett svart hål i mitt hjärta som kommer påminna mig om misstagen. Och anledningen till dagens situation.
Föralltid kommer jag välja att vara feg för att inte sättas i samma situation igen.

Mitt förra jag, snälla kom tillbaka

Jag har gjort något som jag kommer att ångra kanske för resten av mitt liv. Kanske kan jag göra det till något bättre, och se det positiva. Men inte just nu. Nu går det inte. Jag är inte stark nog.

Men jag ångrar, ångrar, ångrar....