Jag valde det, jag vet. Men varför är det så tungt att bära? var jag inte tillräckligt klok att se konsekvenserna av mitt val? Jag valde, men jag ville inte att valet skulle resultera i detta. Men det var mitt val. Visste jag omedvetet hur det skulle sluta? Eller var jag inte medveten alls? lyssnade jag till min kropp istället för min själ?

Jag visste förut, jag var så säker. Jag bad om hjälp från en högre makt att hjälpa mig att inse det rätta, när hjälpen inte kom antog jag att detta var det rätta. Men jag blev vänd ryggen. Jag skulle ha lyssnat till mig själv, men jag valde att lita på vägledningen, den vägledning som aldrig kom.

Varför tog jag ett så dumt beslut? Ett beslut jag alltid kommer ångra. Varför valde jag att neka mitt sjätte sinne och låtsas som det inte fanns, när jag lärt mig förut att man alltid ska lita på det ens själ berättar.

Men jag blundade tänkte att jag inbillade mig. På bekostnad av en av dom jag älskar mest av allt.

Personen litar på mig, personen tror att jag är klokast och bäst av alla, men jag kommer svika. Jag är en svikare. En fasad av ett bra jag. Men öppnar man skalet är jag ingenting. Jag är motsatsen till vad denne tror om mig.
Jag är inte klokast eller bäst. Jag är en som fått höra att jag är egoistisk och bara tänker på mig själv. Jag har nekat, för jag är ju rätt givmild? Bjuder på mat, pengar, tid och för dom som förtjänar, en stor dos av villkorslös vänskap. Men man är inte bra för man kan ge bort matriella ting. Jag är egositisk till själen.

Jag väljer saker som är bäst för mig i den sekund, för att jag ska slippa hantera det när problemet finns där. Jag är så egoistisk att jag väljer att skjuta upp problemet. Felet är att det inte bara är jag som blir drabbad när problemet kommer och knackar mig på ryggen. Det är den jag finns till för att skydda som blir mest drabbad.

Jag grunnar och funderar, varför jag? Varför dom? Varför den? Svaren kommer till mig, men det enda jag ser är att ingen annan valt. Bara jag. Det är endast jag som valt. Och gjort det här.


Vi ar två till början, men det var jag som puttade det över kanten. Jag som tog det sista avgörande beslutet att skada den jag älskar. Jag är sån, varför? Det är inte första gången.

Det är mig det är fel på.. men varje gång tänker jag "nej inte den är gången, nu blir det bra"... Vad är oddsen att det händer igen? NOLL. Eller? Är jag bara en sån som är för dum för att ta kloka beslut. Jag är för dum för att tänka på framtiden, eller se framtiden. Eller nej. Jag ser framtiden, jag tänker på den. Men jag blundar och väljer den lättaste utvägen för stunden.

Tänk om jag hade gjort annorlunda? valt rätt, eller gjort rätt? Jag kanske valde rätt men gjorde fel. Eller så valde jag fel men gjorde rätt?

Hur ska jag veta? Jag kan inte veta, jag vet ingenting om det. Jag vet inget om ngt. Jag vet att allt är fel. Alla val har blivit fel. Men varför kunde jag inte förstå det medans jag funderade över valen? När jag hade chansen att inte göra dom? Livet går ut på att uppleva, men jag vill INTE uppleva det här!

Jag vill att en annan dag ska komma, den dagen då jag vet om jag hade rätt eller fel.

Eller nej, det är inte bara jag. För när jag försöker göra om och göra rätt. Då vänds jag ryggen. Ingen vill leva i nuet, personen lever i historian.

Jag trodde att historian var ömsesidig, men den var bara en fasad. Jag trodde så mycket. Jag har alltid trott. Jag har levt på hoppet. Är det därför jag svälter idag? Idag förstår jag att man måste leva i verkligheten. Men när jag förstod var det försent. Då hade jag bara en rygg att titta på.

Jag sträckte ut handen försent. För jag trodde att en hand skulle komma till mig. Den gjorde de inte. Jag insåg det och sträckte ut min istället. Men personen lyssnar inte. Personen kan inte ge tillbaka en hand med endast en rygg vänd åt handens håll.

Mitt fel var att jag trodde, jag trodde så mycket på någon annan att jag inte lyssnade på det jag visste.
Att jag inte lyssnade på det andra sa. Jag trodde att jag visste. Jag trodde på personen som vänder ryggen.

Jag trodde på framtiden, jag trodde på allt utom sanningen.