Brutit tre ben i foten

Japp idag strax efter att jag gett er det sista inlägget så hände det!!

Jag gick in i köket och trampar på ngt sätt snett med foten, blir chockad, spänner benet och trampar på så sätt ännu mera snett och hör sedan världens KRAAAAAAS inuti foten, sedan var de platt fall!

Ramlade ihop skrikandes och låg och nästan rullade runt hållandes i min ömma fot! Tänker för mig själv "fuck jag bröt foten". Sedan börjar endorfinet pumpa, jag skriker till någon enstaka gång pga extremt dunkande smärta. Sedan tänker jag efter, inser att det inte är brutet. Måste bara vara en extrem stukning, eller att jag vrickat till lite. Så bäst att ligga kvar och låta det gå över...

Det gjorde de inte... de gjorde lika ont som första sekunden, jag släpper foten för första gången för att försöka ta mig upp från golvet då jag insett att närmsta telefon är i vardagsrummet. Ni kan ju gissa min glädje just i den stunden?

Hur som helst så släpper jag foten, och DÅ fy i helvete vad ont de gjorde när blodet började pumpa. Då började jag gråta som ett litet barn, och lyckades på tredje försöket ta mig upp gråtandes och hoppandes på ett ben in till telefonen. Hade då legat på golvet en kvart märkte jag när jag kolla klockan! Tiden rusar iväg när man lider och är rädd och chockad.

Ringde mamma som fick åka från jobbet, tyckte inte ambulans var nödvändigt.. men de ändrades.
Ringde sedan sjukvårdsrådgivningen för att kolla om jag skulle till akuten eller om vårdcentralen räckte.

Men det var en snäll sköterska, hon insåg att de va synd om mig och sa att hon skulle koppla mig till ambulans!
Done and done, mamma kom dock först, ringde upp och försökte avboka ambulansen men hon och mamma insisterade på att jag skulle åka den iaf, jag grät ju ganska mycket vid de här laget.

1: Pga smärtan (FY FAN)
2: Pga att sköterskan frågade mig under samtalet ifall det stack ut några benpipor!! Det gjorde ju inte det, men då först fattade jag vad som kunde hänt och jag började gråta som ett ännu mindre barn. haha....
3: Pga chocken!
4: Pga att jag suttit och hållt i min fot konstant i en timme, insåg att det var något fel efersom jag svimmade av smärta varje gång jag släppte lite på handen, var rädd att det skulle vara ngt äckligt under foten, typ ett utåtbuktande ben! Men de var de ju såklart inte, antagligen så hjälpte jag till att hålla benen på plats när jag höll sådär.

Det kom iaf två världens helt enkelt snällaste ambulans förare!! De var helt otroliga och fick mig att skratta ett antal gånger (innan morfinet börjat verka tillome), ja de var helt otroliga! Och likaså personalen på sjukhuset.

De gjorde ont att bryta, men att få träffa så underbara människor och vänliga själar gör att det var värt varenda lilla sekund av smärta!

Jag behövde iaf inte gipsa, för som sagt så satt benen helt perfekt ihop (antagligen eftersom jag hållt i konstant 1,5 timmar ^^, och sen för att de två benen längs med sidorna stöttar de benen som är av, det ger struktur åt hela foten, ocskå därför foten inte var sne!

Läkaren undrade hur i helvete jag hade lyckat bryta alla tre ben i mitten men inte de två på kanterna, det var bra jobbat tyckte hon iaf! (bra planerat av mig med andra ord) ;)

Hur som helst så fick jag massvis med morfin (LOVE IT) också morfin baserade tabletter hem... för att klara resterande veckor av läkning, de ska nog funka. Om mina små monsterungar kanske är lite försiktiga med mamsi! ;)

Skitsamma, bilder från vistelsen kan jag lägga upp sen (helgen kanske) så ska ni få se!

Hoppas ni andra haft en fotelserik dag! ( läggmärke till ordvitsen: Händelserik! Jag e så rolig att jag dör!!)

Skitsamma nog pladdrat, känner mig lite hög på morfinet fortfarande... så vi kan skylla på de ifall inlägget ä lite vimsigt med dåliga skämt eller så ;)

GODNATTERS!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0