Jag satt och tänkte (som ganska valigt sista veckan) på min fot, och hur störande det var att detta skulle hända just nu. För inte nog med att jag missa en vecka av skolan pga smärta och invaliditet med foten, utan jag ska ju också bli så pass påverkad av mina smärtstillande att det skulle kännas fel att gå till skolan.

Hur som helst så tittar jag ut genom fönstret och lägger märke till snön som faller.
Idag är den verkligen extra vacker och snöflingorna påminner om små änglafjädrar.

Och jag känner bara "gud vad otroligt vackert, och vilken lycka!!"

Här sitter jag och surar över att jag gjorde illa foten och därför missar lite i skolan oh kommer behöva kämpa mer framöver.
Men allvarligt? Snön faller så fint där ute, eller fjädrarna. Foten kommer läka, men hur ofta kommer jag ha tid att kolla ut på fallande snö och tänka på lycka?

Jag brukar inte vara såhär, jag brukar inte bry mig speciellt mycket om saker som händer, för jag älskar upplevelser, och att bryta kroppsdelar ÄR en upplevelse! SÅ någonstans älskar jag det här, fast att jag kanske tyckt att de skulle hänt i sommar....(host)...

Nä skoja, men allvarligt. Varför bryr jag mig? Jag brukar ninte bry mig, brukar acceptera saker som det kommer. Och det ska jag göra med min fot från och med nu också! Någonstans inom mig älskar jag det, för det ÄR häftigt!!

Det enda som stör mig lite är dessa piller, jag får nog sluta använda både mobil och facebook så länge jag går på dom, för jag ska väl inte behöva skämmas för saker jag skrivit?? Men de gör jag, usch. Det pinsammaste är nästan att det är pga smärtstillande.

Nu menar jag inte att jag skrivit speciellt allvarliga saker, utan bara SKUMMA saker... JÄVLIGT skumma. Det känns ju lite surt...

Iaf om man skriver det till någon som man kanske helst inte vill skriva skumma saker till...
Jaja, what´s done is done! Vad är väl en bal på slottet....

Nu ska jag kollar på snöflingorna!