ALLA SKA GE SVAR!!!
Min stoora pöjkkeee
Helt otroligt hur snabbt Neo lär sig. Han ställer sig upp själv nu, plus att han ålar sig fram hela tiden, och han är på god väg att börja krypa mer än bara ett par steg. WIHOOOO!! :D mammas duktiga
WOHOOOOO
Baloos egna visa
I can see clearly now
Undrat och förbannat. Svurit och och skrikit.
Jag har hatat och tigt.
Men jag förstår nu. Jag måste acceptera.
Alldeles för länge har jag trott att det varit över, men i själva verket har jag blundat och nekat..
Men nu förstår jag. Jag måste acceptera att man inte kan neka sitt läkande. Man måste acceptera att läkandet tar sin tid. Den gör det av en anledning.
Jag kan inte skynda fram ett läkande, jag kan inte tro att jag läkt om jag fortfarande är skadad. Jag måste inse problemet.
Lyssna till mitt hjärta och svara med skrik, gråt och tankar.
Ju längre jag nekar, desto mer jag låter bli att lyssna och ju mer jag ler istället för att gråta. Desto mer smärta ger jag mig själv. Desto mer tårar samlar jag. Och desto mer hat kommer jag att känna.
"Om inga tårar vattnar lyckan så kommer den aldrig att växa."
Jag håller på att torka ut. Jag äter mig själv från insidan. Jag ältar och undrar. Jag frågar utan svar.
Men jag måste bara fråga tydligare. Jag måste fråga från botten i mit hjärta.
Och jag måste acceptera det jag kände och det jag känner. Jag kan inte tvinga fram ett annat kännande.
Jag kan inte tvinga mig att glömma på en dag, eller att tro att jag aldrig känt det jag gjort.
Jag måste förstå att det hände av en anledning, att vi var tvungna att gå vidare för att ge själen en ny väg att vandra. Jag måste sluta förbanna och välsigna allt i min väg..
Man väljer vart man vill gå, och någonstans inom mig vet jag att jag valde den vägen, men varför gör de så ont att välja något?
Varför kunde jag inte ha öppnat ögonen redan då och frågat mig själv efter sanningen?
Jag skulle inte vänt mig till någon annan. Ingen vet vad en annan själ behöver.
Jag skulle ha försökt och trotsat, pratat och frågat, gett en hand och visat vägen.
Men de gjorde jag inte. Och det valet är ett val redo att bli välsignat, jag måste bara öppna mitt hjärta occh våga.
Lita på mig själv en sista gång och förstå varför det valet gjordes.
Det var ett val av oss, men endå en lidande utväg. Men endast en.
En lidande, en skrikandes efter hjälp och råd.
En smärtsam skada, den svider och stramar, blöder och värker. Men det är ett sår ej redo att sys. Ett sår för stort för all tråd i världen. Det sår som måste läka sig självt, det såret är stort och ömt. Men med mycket plåster går allt att dölja, jag har använt alla bandage och plåster mögjligt för att dölja och påskynda läkningen.
Men det är dags att jag klipper bort bandaget, sliter av plåstret och visar mitt sår för vad det är.
Varför ska jag dölja att jag blivit skadad? Varför ska jag dölja att jag har ont och svälja mina skrik?
Världen ska få höra mig skrika, världen ska se mitt sår läka. Och förstå att skriken dämpas med för varje dag. Ett sår behöver andas för att läka. Jag ska blotta det för den som vill se. Och förklara smärtan, berätta varför och le medans läkandet börjar sin process.
Nu är det dags att vi blir den vi en gång var. Vi ska bli friska och hela.
Le med en glad själ och se med dom vackraste ögon världen har skådat.
Nu är det jag och mitt läkande som tar plats. Vi ska visa att vi kan. Ni ska få se att det går.
Jag ska visa mig själv att min välsignade smärta förde med sig något gott.
Ni ska få se att sår läker bara man ger det den tid som behövs. Jag ska ge det år om det behövs. jag ska gråta och skrika varjde dag. Jag ska ha ont utan plåster så länge det behövs. Jag ger det all tid den behöver.
Om det så tar sju år, så ska jag skrika och gråta. Svära och spotta. Fräsa och morra.
Mitt sår ska bli helt. Jag ska ge det sån tid att knappt ett ärr är synligt. Jag ger all min tid till läkandet.
Jag välsignar min skada och låter det läka ifred, man kan gå med ett skadat ben, man kan åka rullstol med två skadade ben och en arm. Jag ska ta mig fram. På ett eller annat sätt.
Min älskade, våra val ska inte förstöra. Våra val är välsignade.
Jag hoppas du svävar på moln. Att ditt val var det enda rätta. Och att din själ valde en väg med grönskande blommor.
En dag ska jag vattna dessa blommor, jag ska sopa bort gruset framför dina fötter och sy dina skor.
Den dagen är vårt läkande komplett. Och våra val välsignade.
Jag vet inte vad, jag vet inte när jag vet bara att någon börjar ske här. Jag ska bli fri och jag ska bli en del av min värld.
Mina ord är i gåtor, för svåra för att förstå svart på vitt.
Behöver se lite kärlek
Igår såg jag the notebook. Så jävla underbart.
Behöver se lite kärlek en kväll som denna. Så ska bara sjunka djupt in i alla kärleksfilmer som finns.
love it
Jävla krångel det här
Jag var inte ett dugg nöjd med kameran så ska byta den mot den här:
Den är dessutom lite billigare. Så deeeet är tokbra. hoppas bara jag blir nöjd den här gången. SONY brukar ha feta kameror!!
Håll tummarna people :)
Någon mer som är vaken?
Nää men, man behöver inte vara super pigg för att städa. Och det är de enda jag har på schemat imorgon.
Nu är det dags att få ordning på oredan här hemma. Eller iaf det som går, i väntan på att jag ska åka och köpa min bokhylla så jag har ngnstans att ställa böcker och dyl i :)
Kommer bli sååååå skönt. Tyvärr så är det ju så jävla krångligt att hitta ngt man gillar. Jag ÄLSKAR antik design på möbler. Men då måste dom ju verkligen se ut som jag vill också. Och det är svårt att hitta ngt som man verkligen älskar. Så blir lite mer sök. Sen ska jag ha en bokhylla !! FINELY!!!
Vad gör ni en dag som denna då?
Oj filmen e klar, nu ska vi käka nudles och kolla skräck. WEIII
Hörru tönt kommenteraren
Du vill ju inte säga vem du är, men ville bara få dig att inse en sak. Om DIN kille tydligen fått upp ögonen för mig, så är det ju HAN som är problemet? För jag kan väl inte välja vad ngn annan ska göra?
Även om jag blir intresserad av en kille i förhållande så är det INTE mitt fel om han väljer att bli intresserad av mig också. Så det är INTE mig du ska piska Miss tönt. Det är din kille.
Sen vill jag berätta att jag har fullt upp med mitt egna liv, jag har en kille som jag INTE tagit från ngn annan. Och har inte haft kontakt med ngn kille med tjej, iaf INTE på det sättet.
Så vad du fått för dig i din egna "lilla värld" kan du behålla för dig själv :)
men kryp tillbaka till din egna lilla bubbla och fundera över varför din kille nu tydligen gått till ngn annan. SEN kan du se till att skaffa dig lite självrespekt ;) Det kan ju inte vara så svårt med tanke på att du e såååå tuff och vågar kommentera min blogg anonymt och berätta vad jag gjort :)
Duktigt tjejen, blire lite svartis faktiskt över att du är så grym, medans dumma jag bara springer runt och liksom SER TILL att killar ska falla för mig. Du kanske ska fundera över vad ditt problem är eftersom din kille TYDLIGE (enligt dig) nu har gått till mig...
Puss på dig
Dont let the fire burn if you can't handle it.
Put it out and think again.
SVAR:
ANONYMA KOMMENTARER
Den kostar 3000, japp! Och JAG äger den... :) den e MIN MIN MIN MIN!
Jag undrar hur det känns att vara så svartsjuka som ni? Vilka ni nu är, töntiga är ni ju tydligt iaf :)
Och en gång för alla, jag får inte ett öre av Soc. Jag är mamma ledig och får föräldrapenning..
Så ska vi sluta med dom här fåniga kommentarerna nu? Jag kan inte mer än att skratta åt er / dig?! :)
To die for
Jag kan dö när jag ser killars armar och händer, finns inget mer manligt eller sexigt. Killar med "små, smala jämna" händer och fingrar kan ta sig. Man ska se manligheten... det är att dö för
Hmm fel inställning på kameran eller va den sugig? :S
Sötiiiiiiis pooojke!!!
Bilder på sesssa kommer, lill älsklingen låg ju och sov när kameran laddat klart ^^
Svårt att se, jobbigt att hantera.
Jag vet att om jag låter mig titta så kommer klumpen i magen, leendet tynar sakta och hjärtat slutar slå.
Jag vet inte hur framtiden ser ut. Kommer det jag ser kunna skada mig mer? Eller kommer jag ha lärt mig en läxa?
Läxan att inte titta när jag vet vad som sker.
Jag gör det, när jag mår som mest dåligt, då tar jag bort händerna från ögonen och jag ser.
Jag ser det som smärtar, jag ser det som är. Om jag inte tittar så kan jag inbilla mig att det framför ögonen inte längre finns där.
Men jag gör det inte, förr eller senare tar nyfikenheten över och jag måste släppa mitt hårda tag jag håller framför ögonen.
Jag måste låta mitt hjärta skåda, fast jag inte vill. Jag tror att det är över, att det jag ser är historia, men de e de aldrig.
Samma betydelse med olika bilder, gång på gång då jag låter mig släppa taget. Även fast jag vet vad jag ska få se så kan jag aldrig riktigt förbereda mig inför plågan.
Det är avskyvärt, det är hemskt. Men mest av allt.... det gör så ont!
Det smärtar in i själen.
Jag knäpper fingrarna igen, men denna gång för att lära mig se åt ett annat håll. Jag ska inte igen låta mig styras av nyfikenhet.
Jag är min egna gud
I look the other way, to keep me from this pain.
It's not safe anymore
KAMERA KAMERA KAMERA!!
HAHAHAHHA goooglad
Frågestund maybe?
Men då måste ni fråga på också, jag får ju typ aldrig frågor från er. fast jag har en hel del läsare... våga fråga!!
Nu kör vi, frågestund, jag svarar i veckan :D
varför varför varför?
Tvn ska upp på väggen, men dvd och filmer behövs ju ngnstans.... VARFÖR HITTAR JAG INGEN???
Did you know?
Visste ni att lille Neo har lärt sig sitta?
Han är iaf suuuper duktig och det är de enda han vill göra hela dagarna nu för tiden.
Han är också på gooood väg att börja krypa.. Så nu är han snart inte min lilla bebis längre!!
Han blir bara större och större.
Men livet är väl underbart för de ;) Trpkigt att de går så snabbt bara
Hur som helst så så fort jag får min nya kamera, (som kommer vilken dag som helst nu) så ska jag se till att visa er lite bilder på mina socker toppar, och ni kan få se liiiiiiiten tjuvkik från min lägenhet ;) JIPPI!!!
Då blir det iaf race med en Sittande Neo!
Kommentaren?!
Jag ääär ekonomisk. Men du är väl sånhär som får femtio kronor och gör av med sjuttio? förväntar mig inte att du ska förstå.
Men trevlig helg sötnos ;)